ELENI APOSTOLAKIS

Känner mig just nu så otroligt lyckligt lottad. Även fast det här året kanske inte kommer att bli som alla andra år. Och även om man ibland önskar sig mer än vad man kan uppnå för stunden, så är det ingenting som kan ta ifrån mig min stora lycka i livet. Tänk att jag fått äran att bli mamma till två helt tokiga, ibland hysteriska, fantastiska, kloka och roliga tjejer. Ni förgyller varje dag med en kärlek större än något ord kan förklara. Ibland kan ni verkligen göra mig totalt uppgiven och jag ser mig själv åldras flera år medan jag ser mig själv i spegeln. För att i nästa sekund skrattar vi tills vi gråter och kramarna gör att hjärtat nästan växer ur bröstet.

 

Man blir inte rik på att arbeta deltid, långt ifrån. Men det är ändå livet som är tiden som passerar. Ingen kan köpa sig tid oavsett hur många miljoner man har på kontot. Och är det något jag värderar så mycket högre än just pengarna så är det tiden jag hela tiden haft och har med mina barn. En tid som aldrig kommer tillbaka och en tid som jag aldrig kommer att behöva ångra. Och det är ändå en lycka större än någonting annat.

 

Igår kväll när jag skulle promenera hem från min syster så bara vräkte snön ner. Det har sedan bara fortsatt och än flyger flingor i luften. Har försökt lockat Hanna hela förmiddagen med att vi ska ut och åka pulka. Hon kontrar bara tillbaka med att det är bättre att mysa inne. Ett försök till att äta popcorn och titta på film mitt i veckan. Hon verkar precis som jag inte vara överförjust i vår vita vackra årstid. Undra om det kan bero på mängden kläder som ska av och på varje gång och man pyser ihop till en blöt svettfläck på hallgolvet innan man ens kommit ut genom dörren. Nu börjar det ändå bli dags att laga någon lunch men kanske vi kan kompromissa och göra båda sakerna efter det. Friskluft är ändå det bästa man kan få en daglig dos utav, det vill vi inte gå miste om en fin dag som den här.